Suomen Merimiesunioni logo
Turvaposti
Näytä alasivut

12.5.2021

Finländska sjömän får inte sättas att betala sjöfartens utsläppsrättigheter


Om rederier från tredje land får ta en omkörningsfil och undgå begränsningen av sjöfartens utsläpp så förlorar finländska rederier konkurrensen om transporterna. Ett globalt system som gäller alla stater vore det bästa sättet att reglera sjöfartens utsläpp.

I juni besluter den internationella sjöfartsorganisationen IMO om hur minskningen av utsläpp från fartyg skall ske från och med början av 2023. Målet är att jämfört med nivån år 2008 minska koldioxidutsläppen från fartyg med 40 procent till år 2030, och med 70 procent till år 2050. Samtidigt utvidgar Europeiska Unionen sitt system för handel med utsläppsrättigheter till sjöfarten.

Det gäller att vara uppmärksam då man bevakar Finlands intressen inom IMO och EU så att det inte går som med sjöfartens svavelutsläpp. År 2015 började Finland som första land i världen iaktta de allra striktaste svavelutsläppsgränserna. Tredje länder, däribland Ryssland, omfattades inte av avtalet. Över Östersjön fraktades laster fortfarande till Ryssland med tung brännolja samtidigt som Finland tillämpade världens striktaste utsläppsregler. Om tredje länder igen låter bli att ansluta sig till avtalen som inom IMO görs kring utsläppen från sjöfarten så kan det styra transporterna förbi finska hamnar direkt till Petersburg.

Rederierna i Finland kör med världens mest miljövänliga tonnage. Hela tiden utvecklas ny teknologi. Det kostar att investera i nya redskap, och det är utmanande för finländska rederier att erbjuda förmånligare transportkostnader än vad konkurrenterna från billigare länder gör. Ett globalt system för sjöfartens utsläppshandel skulle ge alla världens länder och rederier samma utgångsläge ifråga om utsläpp och förhindra en snedvriden konkurrens.

När sjöfarten görs mera miljövänlig och dess utsläpp minskas bör det leda till att det europeiska tonnaget och dess sjöarbetsplatser ökar, inte minskar. Det får inte gå så, att man snabbt introducerar nya mål för minskning av utsläpp och det i sin tur leder till att finländska rederier försöker förbättra sin konkurrenskraft genom att säga upp finländska besättningar, för att byta ut dem mot billigare arbetskraft från länder utanför EU.

Alltför strikta utsläppsgränser får inte heller leda till att fartyg flaggas ut från Finland. Enligt uppgifter i offentligheten kan de utsläppsminskningar som EU och IMO planerar för sjöfarten komma att kosta de finländska rederierna upp till 500 miljoner euro. Finlands rederier behöver redskap och finansiering för att investera i det nya tonnage de kan behöva för att uppfylla eventuella nya utsläppskrav.

EU skulle också göra väl i att beakta regionala omständigheter ifråga om målen för utsläppsminskning. Finland är ett land som är beroende av vintersjöfart, och vi måste trygga vår kapacitet att bryta is. Sjöfart i isförhållanden förbrukar mera bränsle, så förhållandena vintertid är en alldeles speciell utmaning för finländsk sjöfart.

Vid sidan om miljövärdena bör man dessutom fästa uppmärksamhet vid de etiska aspekterna på företagens verksamhet och på transportkedjorna. Besluten inom IMO och EU angående sjöfartens utsläpp bör grunda sig på att rederinäringen har verksamhetsförutsättningar inom hela EU. Besluten bör leda till att både miljöns tillstånd och rederinäringens framtidsutsikter förbättras och nya arbetsplatser skapas inom EU. Sjöfarten är världens mest miljövänliga transportmetod som har en stark framtid. Branschen blir mera teknikintensiv, men det kommer alltid att behövas manskap och kunnande inom sjöfarten.