Suomen Merimiesunioni logo
Näytä alasivut

23.11.2019

Postens arbetskonflikt och dess stödåtgärder syftar till att försvara de allra lägst avlönade inom alla branscher


Text: Saana Lamminsivu

Finland hotar att få två olika skikt av människor, där en del som arbetar klarar sig på sina inkomster medan en del tjänar så lite att de helt enkelt inte kan leva på lönen i t.ex. huvudstadsregionen, där boendekostnaderna är höga. Ännu svårare att klara sig har personer som har familj eller som är ensamförsörjare. Hyra eller avbetalning på lån, mat, el, försäkringar, hälsoutgifter och dagvårdsavgifter för barn under skolåldern äter upp det mesta av lönen, som inte ens räcker till om man ska vara ärlig. Digitaliseringen har skapat ett tryck på barn i skolåldern att ha en mobil, dator eller surfplatta så att de inte hamnar efter i den digitala utvecklingen. Därför måste familjerna regelbundet också investera i datateknik, vilket inte är billigt.

Alla finska familjer äter inte bra och hälsosamt och frukter är bara en dröm. Vart tionde barn, över 10 procent, hör till en låginkomstfamilj. Det innebär över 110 000 barn. Det finns också familjer som nätt och jämnt klarar sig, även om de inte räknas till den så kallade fattigaste tiondelen. Vi vet att hoppande mellan olika korttidsarbeten och visstidsanställningar sliter på människans psykiska hälsa och även reflekteras på familjens välmående.

Obestämbarheten hos livet i dagens samhälle berör inte bara barnfamiljer, utan även ensamboende arbetande, som även de utgör en stor grupp i vårt land. I Helsingfors är antalet ensamboende hushåll något mindre än hälften av hela befolkningen, dvs. vartannat hushåll består av en person. Osäkerheten i samhället påverkar också antalet ensamboende: människor kan och vågar inte förbinda sig till något eftersom de kan förlora allt – sitt arbete och i värsta fall sin hälsa. Personer under 30 år är också mycket bekymrade för hoten som klimatförändringarna medför.

Vad har allt detta att göra med de postanställdas pågående arbetskonflikt och olika fackförbunds stödåtgärder i anknytning till arbetskonflikten?

I Finland arbetar både män och kvinnor. Fram till idag har de tjänat en lön som de klarar sig på. Nu hotas löntagarna av att delas in i två läger: lyckligt lottade och dåligt lottade. Många forskare har talat om en återgång till 1700-talet, där man hörde antingen till ”överklassen eller underklassen”. Så verkar det till viss del vara redan nu: Finlands rikaste människor och flera ledare tjänar hundratusentals euro om året, lätt ett tjugotal gånger mer än vad en vanlig finsk löntagare tjänar om året. Andelen lyckligt lottade har ökat och speciellt företagsledningar får resultatbaserade bonusar, vilket i praktiken alltid innebär ett dyk ner i lägre avlönade anställdas lönekuvert. Massuppsägning av anställda är vardag, eftersom ledarna vill ha resultat på de anställdas bekostnad. Mängder av samarbetsförhandlingar har hållits de senaste åren speciellt i statliga bolag.

Samtidigt som ledarnas inkomster ökar, blir de mest lågavlönade människorna bara fattigare. Nu försöker man vidga avgrunden för dem ytterligare genom att skära ännu mer i deras låga löner: En lön på 2 200 euro kommer att minska med upp till 600 euro för postanställda. Inkomsten som blir kvar är försvinnande liten och inget man klarar sig på i huvudstadsregionen.

Blir de postanställda kunder hos Fpa?

Detta förslag drivs av Palta, som representerar arbetsgivaren i de pågående kollektivavtalsförhandlingarna. Genom att byta till ett billigare kollektivavtal skulle man spara in på arbetstagarkostnaderna. Om postutdelarnas lön sänks med hundratals euro får de utan tvekan bli kunder hos Fpa. Det innebär en större förlust av skattemedel för samhället, men för Postens ledning innebär det en konkurrensfördel på marknaden eftersom Posten gynnas av sänkningen av de anställdas kollektivavtal.

Postens arbetsvillkor är redan nu så billiga att de till och med skrämmer Postens fåtaliga konkurrenter, som Matkahuolto. Kollektivavtalet som Matkahuolto tillämpar ligger på en mycket bättre nivå än Postens. Det statliga bolaget Posten vill helt klart ha fullt monopol på marknaden genom att sänka kollektivavtalen och erövra marknaden.

FFC och deras många medlemsförbund fördömer kollektivavtalsshoppingen

Det är klart som korvspad att det inte går att tillåta den aktuella nedsättningen av det mänskliga värdet och sänkningen av kollektivavtalen. Transportbranschens fackförbund och många andra fackförbund i FFC har redan fördömt kollektivavtalsshoppingen och vill visa sitt stöd så att människor i svagast ställning inte blir underklass, utan att Finland fortsätter att vara ett jämlikt bildningssamhälle även i framtiden för alla, där det ska gå att leva på sin lön. Det arbetande folket vill i alla fall inte göra vårt land till ett USA, där de fattigaste får slita med två eller tre jobb. Dessvärre syns detta fenomen även i Finland, där de mest lågavlönade och korttidsarbetande idag måste ha flera jobb. Klyftan mellan de välbeställda och de som bara försöker överleva växer.

Närvårdare, barnskötare, lastbilschaffis och postiljon, och så sjöman såklart!

I den pågående arbetskonflikten och dess stödåtgärder handlar det inte bara om att försvara arbetsvillkoren för anställda inom transportbranschen, utan om att trygga utkomsten för alla anställda – och framför allt lågavlönade människor. Det gäller postiljoner, lastbilschaffisar, elektriker och livsmedelsarbetare samt även sjukskötare och barnskötare, som räknas in bland de mest lågavlönade anställda. I Finland finns det många yrken där lönerna inte kan sägas vara något att hurra för. Listan över lågavlönade yrken är lång – och ofta är det just människorna i de yrkena som upprätthåller tjänsterna i vårt samhälle: de delar ut brev, post och mat till äldre och sköter barn och sjuka.

Anställda inom transportbranschen för också sin egen kamp. Inom lastbilstrafiken har borttagningen av cabotage medfört att vi nu har utländska förare med obefintliga arbetsvillkor i den finska vägtrafiken. De är svåra att övervaka. Inom sjöfarten kämpar man mot ”blandbesättning”, dvs. att arbetsgivarna försöker ersätta en del av EU-besättningen (i regel finska sjömän) med sjömän från länder utanför EU. Globaliseringen har satt spinn på världen, där de stora äter de små. Det är det som finska företag kämpar mot. Situationen är alltså inte enkel och inom många branscher har arbetsgivaren och de anställda gemensamt försökt hitta lösningar på hur vi ska klara oss i den framtida konkurrensen. Det finns alltså även ärliga arbetsgivare som lider av den pågående sänkningen av kollektivavtal.

Arbetsgivarna försöker utnyttja splittringen: epidemin kan sprida sig

Därför får vi inte tillåta att det handlas med de anställdas kollektivavtal. Vi måste sätta stopp för försöken att skära ytterligare i de allra lägsta lönerna. Nu kämpar vi för ett rättvist Finland: inga löner ska sänkas. Om arbetsgivarens pågående fräckhet och intriger inte stoppas kan fenomenet sprida sig och beröra oss alla. Varje anställd i Finland. I många branscher har man dessvärre redan sett tecken på detta fenomen – det går i alla fall att skymta i dörröppningen.

Arbetsgivarna försöker nu medvetet utnyttja ”splittringen” i fackförbunden och se vem de kan förhandla de billigaste kollektivavtalen med. Rikets visa rättslärda konstaterade att det juridiskt sett egentligen inte går att göra något alls mot den pågående kollektivavtalsshoppingen – men som tur är finns det sunt förnuft, som det alltid är tillåtet att använda.

Att teckna kollektivavtal handlar framför allt om handel: några säljer, andra köper. Man kan göra affär eller låta bli. Däremellan kommer handelsvillkoren: vad som säljs och till vilket pris. Man kan alltid också säga nej. Postens huvudförtroendeman Leo Hara konstaterade på FFC:s representantmöte den 21.11.2019 att ”kollektivavtalen tecknas inte av glädje, utan de måste tecknas för människor”.

Den tills vidare lokala influensan kan däremot utvecklas till en epidemi, och därför fördömdes kollektivavtalsshoppingen i flera tal på FFC:s representantmöte: detta spel måste stoppas.

Trump ville köpa Grönland, men fick nej

Posten och andra företag motiverar sina lösningar genom att hänvisa till digitaliseringen. Det är sant att det förändrar världen, men sådan panik är det inte att man inte kan dryfta saker och ting med tiden. Ett eller två år hit eller dit förändrar inte världen om man tittar på människans några tusen år långa utveckling på den här planeten. En alltför snabb och ogenomtänkt (eller prövad av Postens styrelse) försvagning av arbetsvillkoren kan däremot lämna outplånliga spår i de anställdas ställning. Därför kommer transportförbunden och övriga fackförbund som visat sitt stöd inte att tillåta en försvagning av arbetsvillkoren.

Man måste inte låta de stora aktörerna domdera, utan det är tillåtet att använda sitt förnuft vid handel. Man behöver alltså inte sälja eller köpa allt. USA:s president Donald Trump ville köpa Grönland, men fick nej.