Vid kajen i Kantviks hamn står Prima Shippings M/s Prima Lady som har tagit med sig rybsfrön från Riga i Lettland till Apetits oljepresseri. ”Apetit bioöljy”, alltså Apetit bioolja, står det på de stora oljetankarna på backkrönet. Oljepresseriet i Kantvik är Finlands största. I presseriet framställer man rybsolja på mekaniskt vis genom att pressa fröna till olja. Pressningen förbrukar mycket energi. Energin till oljepresseriet produceras vid fabrikens egen bioenergianläggning.
Apetit är ett välkänt märke i frysdiskarna för finländarna. Namnet är – låt oss säga franska: bon appétit. Är det en finländsk produkt? Det är det. Apetit är ett finländskt bolag. Först var det Suomen Sokeri, som sedermera blev Lännen tehtaat. 1995 köpte Lännen Tehtaat Oy varumärket Apetit från Ingman. Apetit ägs bland annat av Valios pensionskassa, Laakkonen och Berner samt diverse jordbruksproducenter. Med tanke på den inhemska aspekten kan vi med gott samvete mumsa i oss Apetit-produkter från affärernas frysdiskar.
De gula rybsfälten och deras doft är en del av det finländska nationallandskapet. Inhemskt innebär däremot inte helt inhemskt när det gäller råvarorna. Finland är beroende av importerat spannmål, oavsett om vi vill det eller inte.
- Hur mycket vi än skulle vilja och försöka odla allt spannmål här hemma räcker vår nordliga breddgrad och korta växtsäsong inte till för att producera allt spannmål som behövs för vårt behov, förklarar M/s Prima Ladys befälhavare Casper Nyholm.
2023 producerade man bara totalt 42 miljoner kilo rybs och raps i Finland. Mest rybs och raps producerade Frankrike med 4,272 miljarder kilo, Tyskland med 4,239 miljarder kilo och Polen med 3,523 miljarder kilo, visar statistik från Naturresursinstitutet.
Lettland producerade 347 miljoner kilo rybs 2023. Finskflaggade M/s Prima Lady har haft med sig rybs från just Riga i Lettland till Kantvik på den här resan. Rybsens blomställning är gul, men hamnkranen ”Mantsinen” skopar upp svart pulver från fartygets lastrum. Stämmer synen?
- Rybsfrön är svarta. Och mycket små. Det faller också frön på fartygets däck, där de ser ut som svart sand, säger befälhavare Casper Nyholm.
Rybsen lossas snabbt till en lastbil som står intill fartyget. Vid spakarna i Mantsinen sitter en kvinna som vant vrider på kranens skopa.
- Tiden som det tar att lossa och lasta fartyget varierar stort beroende på vilken produkt som transporteras. Den här lasten lossar vi på ett par dagar, berättar befälhavare Nyholm.
M/s Prima Lady kan transportera 3 500 ton last på sommaren. Torrlastfartyget lämpar sig för transport av olika typer av laster, som makadam, spannmål, gödningsmedel och metall. När luckorna på fartygets däck stängs kan man transportera olika projektlaster på däcket.
- Försörjningsberedskapen är viktig. Sådana här torrlastfartyg som klarar av att transportera olika typer av laster till olika hamnar är oerhört viktiga för Finland, betonar besättningen på M/s Prima Lady.
En del parter vill specialisera och effektivisera Finlands hamnnätverk. På grund av kriget i Ukraina och det åtstramade säkerhetsläget på Östersjön måste man komma ihåg att Finland ska ha ett brett hamnnätverk som omfattar såväl Finska viken som Bottniska viken och inlandsvattnen.
- Om någon hamn av en eller annan anledning är ur bruk får man ombord lasten i en annan hamn som man enkelt når med dessa mindre fartyg, betonar besättningen på M/s Prima Lady.
Bild nere: Till vänster lättmatros Teijo Holmström, befälhavare Casper Nyholm, matros Jay Isulat och andre styrmannen Martin Kralev i Kantvik hamn 5.2.2024.
Prima Lady har en åtta man stark besättning. Befälhavaren, överstyrmannen, andrestyrmannen, matrosen och en lättmatros är finländare. Maskinbefälet är estnisk. En lättmatros och kocken är filippinare.
- I slutet av förra året tog vi med ytterligare en lättmatros på fartyget, berättar befälhavare Nyholm.
- Det var bra att vi fick med en till däcksman. Det är betydligt lättare att planera arbets-/vilotiderna, men nu kan vi dessvärre inte ta med praktikanter på fartyget eftersom det bara kan transportera åtta personer.
Däcksbefälet på Prima Lady är finländskt. Andrestyrmannen Martin Kralev kommer från Bulgarien, men har bott med sin familj i Esbo i flera år och blivit alltmer finländsk genom åren.
- Jag studerade till byggarbetare i Bulgarien en gång i tiden. Det fanns även de som studerade till sjömän på samma skola. Det gav mig drivkraften att söka jobb till sjöss när jag kom till Finland, förklarar Kralev på finska.
Kralev har arbetat på Prima Shippings fartyg i två år.
- På Prima Lady har jag varit i ca ett år, berättar Kralev, som studerade till vaktstyrman på Åboa Mare i Åbo.
Arbetet på små torrlastfartyg är varierande. Fartygen har olika rutter, man kör så kallad hämtfrakt, dvs. man transporterar frakten sporadiskt mellan hamnarna utan någon regelmässig tidtabell.
- Det sker alltid ändringar i rutterna, i destinationerna. Nu tar det ett par dagar att lossa fartyget. Lastningen brukar gå snabbare och kan t.o.m. gå på sex timmar, varefter vi fortsätter resan, förklarar däcksbesättningen.
M/s Prima Lady trafikerar på Östersjön och i norra Europa. Den här gången har fartyget med sig rybs från Lettland till Finland, men ibland är riktningen en annan.
- Finsk havre betraktas som högklassig i många länder. Våra förhållanden är uppenbarligen optimala för odling och bra odlingskvalitet. Vi transporterar mycket finsk havre ut i världen, som till Rotterdam och Lübeck, förklarar befälhavare Nyholm.
Från Kantvik fortsätter M/s Prima Lady härnäst sin resa till hemorten Tolkis i Borgå.
- Där lastar vi ombord havre, som vi transporterar till Rotterdam.
Befälhavare Casper Nyholm kommer från Borgå skärgård.
- Jag bor i Tarkis i Borgå, men tillbringar fortfarande mycket tid i mitt barndomshem i Tirmo. En stor del av min släkt är sjömän och fiskare. Därför sökte jag sommarjobb på rederiet Prima Shipping i Borgå. Jag tänkte att jag skulle få jobb i land, men de satte en pensel i handen på mig och skickade upp mig på ett fartyg, skrattar Nyholm.
Så blev han sjöman och har nu sitt kontor på kommandobryggan på M/s Prima Lady.
- Jag studerade till sjökapten på Åland. Undervisningen där var riktigt bra med en jordnära approach till saker och ting, säger Nyholm berömmande om sin studietid.
Besättningen arbetar tillsammans fyra veckor i stöten. För de filippinska besättningsmedlemmarna är törnen sex månader. Det är viktigt att se till att sammanhållningen på fartyget är bra, betonar befälhavare Nyholm.
- Ibland går vi i besättningen ut och äter tillsammans när vi är utomlands, senast i Rostock. De höjer besättningens humör.
Arbetskamraterna och gemenskapen fick lättmatros Teijo Holmström att skifta om från lastbilschaffis till sjöman.
- Det var väldigt ensamt att köra lastbil. Jag har kört genom hela Europa flera gånger. De senaste åren blev arbetet farligare. Utomlands är du alltid ensam och om någon frågar dig något under resan ber de ofta om något, säger Holmström av erfarenhet.
Efter att ha kört lastbil över Östersjön med Finnlines i 14 år bestämde sig Holmström för att ta en ny riktning i livet och blev sjöman. Han har inte ångrat att han bytte yrke.
- Nu har jag arbetskamrater och behöver inte köra ensam längs Europa. Det är ett tufft jobb att köra lastbil: du kör i fyra timmar och tar din vilotid i lastbilen längs någon motorväg innan du fortsätter resan.
Till sjöss arbetar man skift på samma sätt som en lastbilschaffis.
- På ett litet torrlastfartyg har personalen på kommandobryggan det tuffare när det gäller övervakningen, funderar Holmström.
Han har också arbetat på bogserbåtar på Saimen.
- På bogserbåtarna körde vi 6:6-vakt två veckor på raken, vilket var tufft. Bogserbåtarna har inte heller någon kock, utan man hämtar själv mat från affären och lagar den tillsammans med besättningen, förklarar Holmström, som menar att arbetet på Saimen verkligen handlar om sjöfart.
Däremot rullar man inte tummarna i arbetet på ett torrlastfartyg heller.
- Det finns massor att göra här. Vi kör hämtfrakt, vilket är tuffare än i t.ex. regelbunden linjetrafik, där sjöresorna är långa.
Matros Jay Isulat står bredvid Holmström och lyssnar på samtalet. När fartyget är i hamn arbetar Isulat som dagsman på M/s Prima Lady.
- Arbetet börjar vid åtta på morgonen och slutar vid fem på eftermiddagen. Under dagarna till sjöss har Isulat utkiksvakten på kommandobryggan kl. 4–8 och arbetar på däck kl. 12–17.
Filippinska Isulats törn varar i sex månader, så ”dagsarbetet” hjälper honom att orka på jobbet.
- Nu har jag arbetat i fyra månader och har två kvar, räknar Isulat.
M/s Prima Lady är redan som ett hemmafartyg för honom.
- Detta är mitt tredje arbetsavtal på Prima Lady. Innan det arbetade jag på M/s Prima Queen. Jag började i rederiet Prima Shipping 2020–2021. Innan det arbetade jag i VG-Shipping sedan 2016.
I köket står fartygets andra filippinare, kocken Michael A. Macion, och lagar middag.
- Jag började jobba här på fartyget vid nyårsskiftet.
M/s Prima Lady är ett nytt fartyg för Macion, men rederiet är bekant.
- Jag arbetade tidigare på M/s Prima King, berättar Macion.
- Jag värdesätter arbetet under finsk flagg och rederiet Prima Shipping. I Finland varar törnen bara i sex månader. Tidigare arbetade jag under t.ex. nederländsk, brittisk och tysk flagg och där varade törnen i åtta månader, ibland t.o.m. nio månader.
Sjömansyrket testar människans fysiska, men också psykiska styrka. En sjöman måste vara borta från sin familj, sina anhöriga och sina vänner.
- Min fru var med om en liten trafikolycka i slutet av förra året precis innan min törn började. Man var tvungen att operera hennes ben och jag har skött hennes sjukärenden på distans här ifrån Östersjön, berättar Macion.
Som tur är har hennes ben läkt bra. Filippinerna har inga liknande samhällstjänster som Finland, utan man måste betala för läkarbesök och behandlingar, operationer, ur egen ficka.
- Vi klarar oss, men det finns alltid mycket att ordna när det gäller sådant här, suckar kocken.
Macion berättar att familjen är mycket viktig för honom.
- Jag håller kontakten med dem via internet. Jag kontaktar dem alltid när jobbet tillåter och anslutningen fungerar. Tidsskillnaden mellan Finland och Filippinerna är sex timmar, och vi har en stor klocka på väggen i kabyssen.
Trots motgångarna har Michael A. Macion sinne för humor och är glad över att få arbeta just under finsk flagg.
- Jag gick till sjöss 2008 och har alltså seglat i 16 år nu. Min fru arbetar inte, hon skulle vilja göra det, men jag tycker att hon kan vara hemma. Våra barn börjar bli stora och den ena av dem är vuxen, så vi har inte lika stora ekonomiska bekymmer när det gäller dem.
Efter att ha seglat i ett tjugotal år längs världens hav måste man också ha drömmar.
- Jag drömmer om att kunna flytta till Nya Zeeland eller Kanada med min familj när jag går i pension, planerar kocken – och skrattar.
Man måste alltid ha drömmar. Tillbaka till jobbet, det är dags för middag.
Bild nere: M/s Prima Lady har renoverats mycket och är i gott skick. Här är nybyggda fantastiska bastu.
