Försörjningsberedskapen behöver också arbetstagarnas perspektiv

Helsingin Sanomat 2.9.2026, insändare i Lukijan mielipide:

När man talar om försörjningsberedskapen i Finland riktar man ofta uppmärksamheten mot bränslemagasinen, hamnarna, järnvägarna och den övriga infrastrukturen. De är viktiga, men ingen järnväg transporterar varor och ingen hamn lastar fartyg utan kunniga människor.

Personalens betydelse hamnar alltför ofta i bakgrunden i diskussionerna om försörjningsberedskapen.

Drönarhoten våren 2026 blev en konkret påminnelse om vad försörjningsberedskapen betyder i praktiken. Den kritiska infrastrukturen går att övervaka, skydda och utveckla, men i undantagsförhållanden är personalens kompetens avgörande. Järnvägarna, hamnarna och sjöfarten behöver yrkeskunniga människor som också vet vad de ska göra när de måste avvika från de normala rutinerna.

Trots det är representanter för personalen inte involverade i förberedelserna kring försörjningstryggheten. Det är en brist som bör åtgärdas.

Organisationernas ledning, myndigheterna och experterna ser försörjningsberedskapen ur sitt eget perspektiv. De är viktiga perspektiv, men man behöver också erfarenheterna hos yrkesmänniskor som kan det praktiska arbetet. De som arbetar ute på fältet ser hur besluten fungerar i vardagen, var systemen är starka och var de är sårbara.

Personalen inom järnvägs- och sjötrafiken möter ständigt störningssituationer i sitt arbete. Väderförhållanden, tekniska fel, säkerhetshot och andra avvikelser ger praktisk information om vad som fungerar och vad som inte gör det. Denna kompetens kan inte ersättas med rapporter eller externa bedömningar.

I en kris är det inte vad som står i planen som avgör, utan hur planen fungerar i praktiken.

På järnvägarna känner lokförarna och trafikledarna till järnvägsnätet, utrustningen, säkerhetssystemen och hur de påverkas av störningssituationer. Till sjöss kan befälen och besättningen fartygen, farlederna, hamnarna och transportkedjorna. De ökade GPS-störningarna gör att förbindelserna med land riskerar att brytas, och då är det i sista hand besättningen som ansvarar för att se till att fartyget når sin destination. Det handlar om praktisk kompetens, vilket man inte lär sig i konferensrummen. Just denna kunskap och erfarenhet behövs när man planerar och tryggar Finlands försörjningsberedskap.

Bara för att personalen deltar i försörjningsberedskapsarbetet innebär inte det att beslutanderätten flyttas över till arbetstagarorganisationerna. Det handlar om att utnyttja så bred expertis som möjligt i beslutsfattandet. Det är extremt viktigt inom säkerhetskritiska områden.

Finska Järnvägsunionen och Sjömans-Unionen har föreslagit att man ska höra personalens åsikter i ännu större utsträckning i förberedelserna kring försörjningsberedskapen.

Om målet är att stärka Finlands försörjningsberedskap är det svårt att motivera varför man inte utnyttjar erfarenheterna hos dessa människor, som håller igång trafiken och logistiken varje dag.

Markku Lehtinen
Ordförande
Rautatiealan Unioni RAU ry

Joachim Alatalo
Ordförande
Finlands Sjömans-Union FSU rf